Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 7. Som visar, hur det går till, att i mänskliga samhällen de små stackarna få lida för de storas gärningar och hur de då knota
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
— Och det går du ute om nätterna för! Kvinna, ligg,
tig och sov! Politiken sköter jag! sade Mikael Habstadius
häftigt, ty det retade honom att efter segerns rus få denna
jämmerliga påminnelse om alltings tomma förgänglighet.
— Jag kan inte! Jag vet, att du störtar! Jag vet, att ditt
anfall på Föreningsbanken kommer att hämna sig. Och jag
anar, att Kniven går fri!
— Nå, än sen! Fortsätt med det, mitt barn! Jag vet,
att ingenting roar er, kvinnor, så mycket som att "ana" och
"veta på förhand" och "känna på sig" och all dylik
förbannad vidskepelse! Så fort en människa har två limpor
på bröstet, så betyder det hemligt eller öppet vanvett. Och
det har ni! Till och med du, fast du lyckats kaschera det
i det längsta! Inte limporna, förstås, utan vanvettet!
— Håna du, men Kniven går fri! Han går fri! Ja ...
jag önskar, att han ginge fri! Ditt övermod borde
sannerligen straffas!
— Det kan jag tänka! Det är just som det ska vara i
era ögon! Men om han går fri, mitt barn, så kom ihåg,
vad jag säger! Staden har tjugutusen invånare! Alltså
tjugu-tusen möjligheter för mig att välja på. Och sen de
tjugutusen möjligheterna är slut, har landet sex millioner invånare
dessutom. Alltså sex millioner möjligheter. Och jag lovar
dig, mitt barn, att om så mördarn hade gömt sig i
klänningsfickan på hennes majestät drottningen, så skall jag knipa
honom förr eller senare ändå! Gå nu in och lägg dig! Och
stå inte här och bli galnare än du är!
— Nej, svarade fröken Stadenberg, gå in, du! Jag vill
ha mer luft. Och du har ingen rätt att befalla över mig!
— Nej, för fan! Gud bevara mig! God natt, god natt!
— God natt! svarade fröken Stadenberg, och på detta
mellan varandra älskande personer inte så alldeles ovanliga
sätt skildes de alltså.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
