Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 8. Mikael Habstadii apoteos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
timmer har skaffat sig karl. Och på det viset blir det
skandal!
— Ja men, då kan jag ju skandaliseras för Julius
Harpolins skull också?
— Ja visst, men det är just det, som måste förhindras!
— På vad vis?
— Du måste tvinga honom i afton att erkänna, att han
rapporterade för Oldberg i månskenet på Lilla torget. Han
såg mig, för jag skrattade dem mitt i syna!
— Ja men sen?
— Sen måste du bryta förlovningen.
— Jag kan inte!
— Det hjälps inte, du måste!
— Men mamma gör mig olycklig!
— I alla fall, stackare liten! Det här, ser du, är inte
bara en privatsak utan en förfärlig politisk komplott mot
hela samhället, hela landet, och Sverges öde kan bero på
dig!
— Ja men, jag är kär i honom! ropade Ester Tyberg.
— Kan du vara kär i en karl, som går direkt ifrån dig
och förråder dig, då är du ett luder, och då skall jag skrika
det på gatorna! sade fru Wentlan med gnistrande ögon.
— Ja, skrek Ester Tyberg, det är jag, och jag vet, att
jag blir det, om jag inte har en karl, som håller mig. Och
därför måste han stanna, annars vet jag inte, vad jag gör!
Hon sprang fram och åter på golvet med högt lyftade
händer.
—- O, Gud, Gud, Gud! klagade hon.
— Stackars liten! sade fru Wentlan, och därmed gled
hon ut och försvann.
§ 4.
En helt annan bild får man däremot genom vad som
samtidigt tilldrog sig på Bladets redaktion.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
