Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 8. Mikael Habstadii apoteos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
Det var en liten men mycket fetlagd person i sällskap
med en annan ännu mindre men mager man. Den förre var
renrakad och grå i skinnet, den senare bar rätt nerhängande
svarta mustascher och var gulblek. De ville råka Mikael
Habstadius.
— Joho! Joho! Joho! mumlade D. V. Ertz och släppte
in dem.
När de försvunnit in genom dörren, reste sig herr Oldberg,
steg fram och ställde sig framför de andra herrarna med
handen för ögonen och sade:
— Hör du, gamle Blyerts, du som är en gammal erfaren
syndare, medge, att hon var delikat, va?
— Joho, joho! svarade D. V. Ertz. Just det! Och när
han nu snusade, såg Crusius, att den gamle hederlige
mannen var blodröd i ansiktet.
— Näh! Hör du, Blyerts! Du rodnar, Blyerts! Du satt
och tänkte! Å, du gamle skrymtare! gapskrattade Crusius,
och under allmänt jubel eftersändes lageröl åt D. V. Ertz
för att fira hans ungdomliga hjärta.
Ty på Bladels redaktion rådde numera alltid fröjd.
Emellertid hade de båda besökande stigit in till Mikael
Habstadius.
De bugade båda och framdrogo var sin pincené, som de
höllo mellan högra handens tumme och pekfinger.
— Mitt namn är Andersson! sade den grå.
— Och mitt namn är Svålin! sade den lille.
Därefter ägde följande anförande rum:
Andersson: — Vi är ombud för Malmar nas förenade
gårdsägareföreningar.
Svålin: — Befullmäktigade av extra sammanträde och
protokollsenligt beslutade.
Andersson: — Vi har med noggrannhet iakttatt
redaktörens besjälade arbete för det allmänna komenala.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
