Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 9. Om den stora års- och minnesfesten, som visar, att kättjan och karikatyren voro de båda bestämmande grunddragen i stadsbornas livsuppfattning, samt i övrigt ger en liten inblick i den svenska sexualsfären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ja.
— Menar ni, att vi skulle sitta och prata en stund hemma
hos mig?
— Jag vågade inte tänka den tanken ut, men då ni nu
själv har framkastat den, så måste jag säga, att ingenting
skulle vara mig angenämare.
— Jag tycker som ni! sade fru Valde. Och då kan vi
ju så gärna gå nu strax.
— Med nöje, min fru! svarade herr Oldberg.
— Men! sade fru Valde. Det är kanske bäst, att vi icke
går ut ur salen tillsammans. Jag skall vänta er i porten,
där nere.
— Min fru, jag är er lydige tjänare! sade då herr
Oldberg, bugande, och fru Valde gick.
I ett hörn av salen stod fru Wentlan med Ester Tyberg.
— Titta! viskade hon. Titta! Nu har Oldberg också fått
fatt i en kvinna. Det är inspektör Valdes fru. Nu är det
deras tur. Bara politik!
Men herr Oldberg gick ut en annan väg, och vid porten
avhämtade han fru Valde.
När de kommit in i hennes hem, tände hon det elektriska
ljuset och lade bort slöja och mask.
Herr Oldberg hjälpte henne med kappan, och när han
kände hennes varma kropp i sina armar, styrde han sig
icke längre utan slöt henne till sig och kysste henne, ty
för hans inre syn levde minnet av den sköna tavla, han
på förmiddan skådat jämte Crusius, Julius Harpolin och
den gamle hederlige D. V. Ertz, som rodnat.
Fru Valde sade endast:
— Var det detta ni ville säga mig, herr Oldberg?
Och det tycktes icke bereda henne vare sig glädje eller
smärta.
— Detta och mycket mer, min fru! svarade han, med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
