Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken - 1. Guds finger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.251
stora ledande artikel, och hon läste med feber i blodet,
att den nye mördaren var en fin herre, som alltid gick på
landsvägarna i hög hatt och stundom visade sig naken, att
han åstadkommit ofrid och skilsmässa i en välaktad, burgen
borgarfamilj och drivit hustrun till vansinne, att han
iakttog ett ytterst hemlighetsfullt levnadssätt och att han ofta
plägat besöka den mördade för att dricka mjölk hos henne.
Av detta drog nu Mikael Habstadius den slutsatsen, att
inom samhällets överklass rådde en hemlig men starkt
utpräglad degeneration och moralisk ruttenhet, och han
på-fordrade rättvisans hänsynslösa och snabba ingripande.
För egen del ville han med ett enda exempel visa, hur
förmörkade och förvillade de samhällsbevarandes
rättsbegrepp voro, och detta genom påpekandet av att de icke
aktade olämpligt förbereda stadsfullmäktigemandat för
personer, som av sina överordnade måst varnas för ett
sedeslöst och anstötligt levnadssätt.
När fru Wentlan slutat artikeln, kom just änkefru
Ander-zohn in med kaffe, och då hoppade fru Wentlan ur sängen,
som var en inventionssoffa.
Hennes ögon voro vilda, på hennes gröna kinder brunno
röda flammor, hon hade med sin snabba aning fattat, att
kronokassör Sarinen utpekades såsom mördare, och hennes
hjärnas hjul snurrade, så att naturens och det mänskliga
samhällets skönhet bortskymdes för hennes blick.
— Guds finger! skrek hon och pekade på änkefru
Ander-zohn med sitt eget pekfinger, så att. änkefrun trodde, hon
menade, att detta lortiga finger var Guds eviga finger;
en svår hädelse, synnerligen inför den, vars son nyss blivit
frälsningssoldat.
— Frun är tokig! svarade därför änkefru Anderzohn.
Det är ju fruns finger, vet jag!
— Idiot! skrek fru Wentlan. Jag har sett Guds finger!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
