Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken - 1. Guds finger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254,
Jag sträcker mina händer
upp till Guds berg och hus,
från dem han hjälpen sänder
och skickar ut sitt ljus.
Mig Herren hjälp bejakar,
som jord och himmel gjort,
min bön ban ej försakar,
men skyddar mig alltfort!
Därefter läste hon Fader vår och välsignelsen.
— Amen! Nu är han fast! ropade hon med brinnande
ögon.
— Ja ja! Ske alltså! Du vet det! sade Ferdinand, som
sjunkit på knä och knäppt händerna, medan änkefru
Ander-zohn betäckt sitt ansikte som i kyrkan.
Och sedan blev fru Wentlan lugn och stolt som annars,
drack kaffe och klädde sig med fart; nöjd och medveten
om sin stora uppgift i stadens och landets liv.
§ 2.
En timme därefter kom fru Wentlan susande genom
gatorna som ett iltåg, och hon styrde rak kurs på
krono-kassörsexpeditionen.
Hon frågade herr Fistennobel efter kronokassörn.
— Ha-ha! svarade herr Fistennobel och grinade under
de svarta buskiga mustascherna med alla sina gröna tänder.
Kassörn är sjuk, det är han, det, frun! Det är han! Sjuk
för första gången, sen han kom hit. Är han, ja!
— Han vet det! Han vet det! ropade fru Wentlan och
lyfte sina knäppta händer.
— Va? gapade herr Fistennobel.
— Att han är mördaren.
— Ka ...
— Här står ju, idiot! skrek fru Wentlan och pekade
på tidningen, som herr Fistennobel just varit sysselsatt med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
