- Project Runeberg -  Landsorts-bohème /
262

(1928) [MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken - 2. Pilo antänder första minorna mot Mikael Habstadius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.262

— Inte vet jag! svarade Pilo.

— Han stjäl! skrek gubben. Han måste stjäla. Det finns
ingen annan förklaring. Han har ett fruntimmer boende hos
sig, kassörskan Stadenberg, du vet, och det glunkas ju om
ett kärleksförhållande. Jag ger mig fan på, att hon hela
tiden har hållit karln med pengar för att få ligga me’n!
Det är dyra sänglag och bra betalt för en karl! Men gå
till bolaget och bed dem revidera på allvar, jag vet, att
där har varit trassel, och jag håller hundra på ett, att där är
brist.

— Det kan man i alla fall inte göra utan vidare i denna
dag!

— Nå! sade gubben. Då vet jag en annan utväg. Gå
till Heijebol. Förklara sammanhanget! Säg, att jag lovar,
att inom fjorton dar skall hans affärsställning ligga på
bordet, och jag ger mitt ord på, att här är bedrägeri med,
låt Heijebol framtvinga, att han fockas som stormästare i
W6, sätt det sen i Posten, och jag svarar för, att det i
samband med en ordentlig artikel om den här Sarinenhistorien
gör karln omöjlig för alltid. Jag är trött på det här; i värsta
fall köper jag tidningen och sätter dit en riktig karl, jag
vill inte se det här bråket längre. Vi är väl i Guds namn
inte skolpojkar heller!

Pilo, som märkte, att gubben var lite arg, tackade för
rådet, som han dessutom fann mycket tilltalande och gav
sig i väg till Heijebol.

Denne var kronofogde. En liten rund man, alldeles kal
med pincené för ett par klippande, bruna ögon och grå
mustascher, som tycktes tillsmetade på ansiktet.

När han skrattade, höll han alltid för munnen, och huvut
lutade han på sned.

— Tjaså! sade han dragande på målet och småskrattade
förargligt. Är det slut på tålamodet nu? Inte trodde jag,
det skulle ta slut så fort! Jag trodde, det skulle få räcka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:59:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/loboheme/0264.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free