Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken - 3. Mikael Habstadius upptäcker, hur stor han är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.278
Blücher hade gått fram till herr Oldberg, som talat med
utsträckt arm.
— Mycket bra! sade han med bekymrat ansikte. Alldeles
utmärkt! Vi ska bara lyfta lite mer på handen, så att inte
armbågen kommer för högt och gör en oplastisk linje.
D. V. Ertz hade blivit lång i ansiktet, för första gången
på många herrans år.
Men Mikael Habstadius smålog och sade:
-—■ Nej, hör nu, min käre Oldberg! Nu har ni
missförstått mig! Jag menar, att om jag varit en lismare, så skulle
de frisinnade idéerna nominellt ha segrat men reellt ha
blivit föraktade. Nu däremot skall jag tvinga samhället
genom mitt personliga uppträdande icke bara att anta dem
utan dessutom att respektera dem.
Blücher antog en allvarlig min:
— Genialt! sade han med utsträckt hand. Genialt, herr
redaktör! Ni är en konstnärsnatur! Men gubben Wass är
död! Vill ni tala vid graven?
-— Kom in! sade Mikael Habstadius och gick in till sig,
och herr Oldberg tog sin hatt och gick ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
