Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken - 4. Den Himmelska Buteljen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.284
— Jag ska spela för lilla Tirum-tarum-ta!
Crusius satte sig vid det piano, han hade och slog an,
samt sjöng.
Det var den gamle Bellman, Crusii vän.
Gubben är gammal — urverket dras,
visaren visar, timman ilar.
Döden sitt timglas har ställt vid mitt glas,
kring buteljen strött sina pilar.
Törstig jag skådar min stjärna och sol.
Vandringsman, hör nu min basfiol!
Movitz, din tjänare vilar.
Klaraste sköte, ljuvliga barm!
Sorgligt den blommans liv föröddes,
som gav min far, till min sveda och harm,
vällust i den säng, där jag föddes.
Men båda sova. Gutår i förtret!
Sjung, Movitz, sjung om hur ögat grät
vid de cypresser, som ströddes!
Raglande skugga, brusiger min,
skapad att Bacchus gå till handa,
bläddriger tunga av brännvin och vin —
känn där far min, känn där hans anda!
Fröja och Bacchus gav kring den ett sken .. .
Movitz, låt bland mina fäders ben
detta mitt stoft få sig blanda!
Crusius vände sig om med ett leende på läpparna, men
i ögonen hängde trots allt de klaraste tårar.
Och Julia Eckstein hade sjunkit ner med ansiktet mot
knäna och grät.
—- Inte vara ledsen, lilla Tirum-tarum-ta! Ingenting är
svårt, bara man tar det från rätta sidan.
Då sade Julia Eckstein:
— Varför, varför, varför skulle redaktör Habstadius
anklaga kronokassör Sarinen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
