Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken - 5. Som lämpligen visar, att Moses visste, vad han gjorde, då han gav judarna åttonde budet — fast inga budord ännu haft någon verkan här i världen, gudilov!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.299
— Va, va då? frågade fru Wentlan ivrigt.
— Jo, han har en spoling, som heter Harpolin, en lång
osnuten bängel.
— Ser man på, ser man på . . . är det någon skandal....?
— Ja, just skandal är det! Det borde i tidningen!
— Nä!
— Om det är, frågar frun! Var god och hör på bara!
Vilka tilltag!
— Ä, kära fru Olsson, berätta!
— Jo, nattstäderskan, som jag hade förut, hade
naturligtvis blitt med barn. Är det möjligt annat? Tror frun, det
är möjligt att vara nattstäderska i våra dar utan att bli
med barn? Stört omöjligt! Nuförtiden blir man med barn,
tror jag, bara en karl ser på en. Alla gamla goda knep faller
i glömska, eller föraktas, gubevars, och det nya, som hittas
på, håller ju aldrig! Så, som sagt, hon blev med barn . . .
— Av Harpolin?
— Nej, för tusan! Av en brandsoldat. Men det hör inte
hit. Utan jag måste skicka bort’na i sjunde månan och tog
en ny. Och första natten hon tjänstgjorde, var natten, då
årsfesten var på stadshuset. Vid ett-tiden eller två-tiden på
natten, efter vad hon berättar, ringde det, och ett herrskap
frågte efter rum, en lång mager karl och ett litet
svart-hårigt fruntimmer. Det sas, att dom kom från Dingernäs’
gästgivargård, och hon gav dom rum, utan vidare. Begrep
inte bättre. Naturligtvis. Men det var enkelrum, så det
blev att hämta in en kudde till, och ingen packning fanns!
Det var ju en sak! Och när hon kom in, stod herrn mittpå
golvet och var klädd i frack! Men fruntimret satt på sängen,
och städerskan svor på, att det var inte mer gift fru än
hon utan en fördömd jäntslyna. Och det gavs order om kaffe
klockan åtta på morron, för två! Och där inne var liv på
natten, de! skrattades, och det skreks, och . . . ja, vi, som är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
