Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken - 5. Som lämpligen visar, att Moses visste, vad han gjorde, då han gav judarna åttonde budet — fast inga budord ännu haft någon verkan här i världen, gudilov!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.307
— Jag skall naturligtvis tala med Harpolin. En vacker
dag kan han ju annars sprida ut, att han förfört Ester, liksom
han nu sprider ut lika lögnaktiga rykten om mig. Och gör det
ingenting, så är det i alla fall både onödigt och förargligt.
— Det blir ingenting av! sade gumman. Utan jag åker
upp till Bladet och säger till, att nu har vi haft så mycket
obehag för de där herrarnas skull, så nu fordrar jag, att
de som hederligt folk skaffar oss frid, annars ska jag nog
fanken sköta om att det blir annat av!
— Det vore naturligtvis det bästa! sade pastorn.
— Ja, men innan dess ska vi först ha klart oss emellan,
Redelin och jag!
— Vi?
— Ja, just vi, ja! Säg mig, Redelin, hur har han det
egentligen ställt med Petternicklas? Han medger själv, att
det var den, som regerade honom i fängelset, och när det
gäller ens dotters framtid måste en mor ha klara papper
och doningar. Tror han inte, att det kan bli farligt för
framtiden, så att det en vacker dag går med honom som
med rektor Hilleström. För jag vill bara säga honom, att
sånt vill jag inte veta av i mitt hus!
— Vad värre är, svarade pastorn med ett litet leende,
kyrkan vill inte heller veta av’et, så att skall jag få behålla
min syssla och inte svälta ihjäl, så blir det nog klokast
för mig att tygla den där Petternicklas!
— Ja, men si, frågan är just, om han kan det?
— Kan!
— Ja ja, han är präst, gubevars, jag förstår nog, vad
han menar; men sist i fjol drog Petternicklas en
kyrkoherde på kneken, som han väl såg i tidningarna. Och det
där, ska jag säga honom, känns mera med åren, bara han
väl har kommit in i’t, det kan bli som en feber, rätt vad
det är, och svimla för ögonen, bara han ser en
fabriksjänta, och jag kan inte säga, hur rädd jag är för det. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
