Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde boken - 1. Ett långt kapitel som handlar om allt möjligt från Gustav II Adolf till salta Västeråsgurkor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.339
icke hunnit längre än till huvudgatan, som vek av åt norr,
följde ån och mynnade ut i stadens avlägsna gravplats, långt
bortom kyrkan, och där hamnade man.
Och under detta liv nere i Stenriket glömde man
skillnaden mellan rätt och orätt, gott och ont, slogs med alla vapen,
medan svetten rann, hjärtat pumpade och hjärnan brann, för
att komma över till andra stranden och komma i åtnjutande
av ålderdomens milda kvällssol och slippa fukta, frysa och
hata uppe i Malmens råa mörker.
Nu var det så med Mikael Habstadius, att han genom
födseln tillhörde en gammal kunglig svensk
ämbetsmanna-släkt, hade ämnats till sjöofficer men i sjökrigsskolan gjort
en dumhet och måst sluta. Känd genom en spetsig
artikelserie om livet i skolan upptogs han i pressen, och just då
körde de frisinnade idéerna in i Sverge, och man såg, att
deras seger bara var en tidsfråga.
Kommen till detta samhälle förde därför Mikael
Habstadius dessa idéers talan, men fattig måste han tills vidare
slå sig ner på Malmen och nöja sig med att längtansfullt
se över till Villorna, dit hans kungliga svenska börd och
hjärta kallade honom, och dit han en dag skulle föras av de
frisinnade idéernas seger.
Detta hade varit hans politiska liv.
Som kunglig svensk kändes han strax på lukten av
Villornas folk och fick umgås med och roa fastän aldrig bli en
av dem, och räknades som absolut ofarlig. Men på Malmen
gjorde honom hans börd och läggning med skäl misstänkt,
han fick aldrig dess förtroende, fick därför heller ingen
riktig fart i de frisinnade idéerna, och nu hade han slutligen
lyckats bli genomskådad som vingelmakare, vilket resulterat
i att Malmarnas förenade gårdsägareföreningar, för en kort
stund duperade, fråntogo honom sina röster och i stället
skänkte dem åt en gammal trogen lönnkrögare.
Och därmed var för Mikael Habstadius den politiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
