Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde boken - 2. Som visar, hur glad varje man bör vara, som äger ett par svarta byxor, så att han inte behöver låna; hur svårt det kan vara för en aktör att vara en annan aktörs fyllaktiga änkas enda stöd och utsatt för hennes kärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.354
— Nej, men en krona må vara! sade herr Oldberg.
— Jag vet, sade nu Crusius, gå en medelväg! Och
sägen liter konjak!
— Ja, kyss till då! sade faktorn och rev sig i skägget.
Är det ingen affär, så är det åtminstone ingen direkt förlust,
heller! Vi säjer en liter konjak, då!
— Till vad pris? frågade herr Oldberg.
— Två och tjufem! Herrn tjänar i alla fall tjufem öre
på kompromissen, det var klart, alltid är det kapitalisterna
som tjänar, då det kompromissas! Men låt gå, jag är en
generös person!
—• Och då skickar faktorn upp byxorna nu strax med en
pojke?
— Hit?
— Hit, ja.
— Ska se! Lycka till då! Men kom ihåg: herrn pruttar
lagom i mina ädla benkläder, annars blir gumman
förbannad, hon dricker inte konjak!
Och med dessa ord avlägsnade sig faktor Callmander,
och man skrattade gott åt den hederlige mannens sätt att
kommersa med sina byxor.
— Den var, ta mej fan, prutt-munter! sade den store
komiske Blücher och skrattade också, fast han var både
komiker och sorgklädd.
— Det är den värsta pratkvarnen i landet! sade Crusius
och snöt sig efter sitt skratt.
— Är allting klart för begravningen i övrigt? frågade
herr Oldberg.
— Ja, sade Blücher, nu ska det väl äntligen vara klart,
och för resten luktar gubben, så man kan storkna.
— Och gumman?
— Hon bara friar.
— Till vem!!!
— Till mig!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
