Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde boken - 4. Om döden och det svenska begravningsväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.312
"Fredrik Wass! Din dag är slutad!
Aldrig ovationer mer
emot tragisk glaven lutad
från parkett och rad du ser!"
Och sedan dikten var läst, bugade han för den döde
och steg ner från graven.
Och över kyrkogården var ljudlöst stilla.
Ty under talet hade det osynliga leendet, omärkligt och
oanat, fällt sitt besynnerliga ljus mellan Mikael Habstadius
och stadsborna, så att båda i sitt hjärta logo åt varann
utan att märka det; och att åstadkomma detta hade
tydligen varit kronokassör Sarinens uppgift i Mikael
Hab-stadii öde, och för att fullbordas hade alltså denne måst i
dag komma ut till döden, vars sken alltid blinkar som
från en avlägsen fyr, då livets stora stunder passera, och
sålunda hade nu Mikael Habstadius genom Sarinen frigjorts
från denna stad och kunde med saktmodigt löje fördraga
allt, som skedde hädanefter.
Och strax började något ske, ty fru Wentlan steg fram
till honom, såg med sina eldögon på honom och sade lågt:
— Mördare!
Och därefter gick hon och försvann.
I stället kom Kjön fram.
Med sin käpp pekade han på Sarinens grav, som låg i
närheten, och sade:
— Snork! Busokratsnork! Mordsnork!
Din stund är kommen!
Ur inullens djup skall hämnden stiga
och allt ditt verk till döden viga!
Och därefter gick han.
Då böjde sig gubben Reick bakifrån mot Mikael
Hab-stadii öra och viskade, ty genom Pilo hade han fått veta
morgonens händelse:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
