Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde boken - 7. Som är ett fågelperspektiv av stån efter drabbningens slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.391
slarv, så var det också hans plikt att ensam reda upp dem,
sig själv till straff. Nu däremot såg han ingen orätt i att
använda henne som förläggare för en affär, där hon kunde
få full säkerhet och valuta.
— Ja! sade han därför. Men jag skulle inte vilja dela
utan ta hela slumpen!
— Hela 20,000? frågade Backhoff.
— Ja!
— Så mycket bättre! sade då denne. Jag har tillräckligt
förut. Då får vi ungefär hälften var. Nå, ska vi betrakta
affärn som uppgjord?
— Ja.
— Då sammankallar jag styrelsen i morgon bitti och tar
styrelsebeslut på att du blir redaktör. Habstadii
tillståndsbevis har jag om hand, vi telegraferar till justitieministern
efter nytt åt dig, och så fort vederbörande är häktad, har du
tidningen och kör fram. När kan du lägga upp pengarna?
— När som helst!
— Skönt! sade Backhoff. Då dricker vi väl ett glas på
det!
— Champagne ska vi ha! sade herr Oldberg skrattande
och gnuggade sina händer.
I samma ögonblick kom gubben Juliander över salen
fram till de båda herrarnas bord. Han var fullkomligt
oberörd.
— God afton, god afton! hälsade han. Hur är det med
kungen ?
— Oförändrat! svarade herr Oldberg.
Då pekade gubben på champagnen.
— Jaså, herrarna firar Habstadius! sade han skrattande
och slog herr Oldberg på axeln. Ja, herregud, kära herre!
Den enes död, den andres bröd! Det är gamla visan! Inte
ont i det!
Och så gick han sin väg skrattande och ruskande sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
