Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken - 1. Bödeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.406
Och i det att han klappade herr Krackman på axeln, sade
hari slutligen:
— Att jag är för gammal och hederlig och har låtit lura
mig kapitalt, det förstår jag, och det får jag nu sota för,
men tack ska ni ha, min käre Krackman, nu har jag fått
se, hur det går till och det var i alla fall roligt, så länge
det varade. Farväl!
Därmed gick Mikael Habstadius.
Då han kom ut, såg han med ett leende ut över staden
och sade högt:
— Ja! Nu är det gjort! Och nu får fan ta resten!
Därefter gick han till telegrafstationen och avsände
följande telegram till fröken Stadenberg:
"Vi få krypa in och ta’t med ro. Utvägarna slut. M. H."
Och från telegrafstationen gick han upp på hotellet, där
Pilo väntade. Han steg in i rummet och sade helt lugnt:
—- Du kan häkta mig!
— Det gick inte? frågade Pilo.
— Nej.
— Är du arg? frågade då Pilo, för att visa någon
vänlighet.
— Nej, det är, ta mej fan, ingenting att vara arg över,
så ynkligt är alltsammans!
— Jag har tänkt på en sak under de här dagarna! sade
Pilo vidare. När du kommer ut, kan du komma på mitt
kontor, om du vill.
Då log Mikael Habstadius.
— Ser du, att jag har rätt, ändå?
— Hur så?
— Att det alltid blir utvägar här i världen, bara man
är lugn! Tack ska du ha! sade Mikael Habstadius och
sträckte ut sin hand, och så gåvo gubbarna varann ett
handslag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
