Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dikter om sig själv. Han ryste vid tanken på att
hon skulle få reda på vad han i sitt allra innersta
djup tänkte och drömde om henne. Hon var
naturligtvis så blomlikt ren som en snödroppe,
och när han drömde om att få förena sin kropp
med hennes, tyckte han, att han gjorde henne
orätt, och han bad henne om förlåtelse därför i
sitt hjärta. Han anade minst av allt, att hon också
hade fäst sig vid den tyste, litet förvuxne
ynglingen som kunde ge henne så trånande blickar,
när de möttes att hon tyckte sig känna hur de
brände på hennes kropp efteråt. Och ofta just
under lektionerna i skolan satt hon och tänkte på
hur det skulle kännas att vara stor, hur hon skulle
vara klädd på sin bröllopsdag och om hon skulle
vara mycket generad under bröllopsnatten. Och
om hon hade trott att han hade anat att hon hade
så rysliga och syndiga tankar, då skulle hon ha
velat dö.
Men så möttes de en dag igen. Hon log
vackert mot honom och deras händer sögo sig
fast i varandra. Hänförd med slutna ögon lät hon
honom kyssa sig. Och så vacklade han som
drucken hem. Det var allt, och dagen därefter
flyttade majorens till landet. Herman fick inte se
henne på hela sommaren. Inte heller kunde de
skriva till varann, ty det skulle ofelbart deras
föräldrar ha märkt, och de skulle utan tvekan ha
konfiskerat breven och läst dem.
Men många hundra gånger hade Herman i
minnet levt om de långa förtätade sekunder de
stått bröst mot bröst och han kände livet pulsera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
