Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Förlovade, förlovade, sade han ett par
gånger för att höra efter ordets valör och klang.
Det lät annorlunda, när det sades om en själv.
— Säg, du får inte tala om det för någon av
de andra pojkarna!
— Å, du är tokig!
— Om flickorna visste! Men de får inte veta
ett dugg, inte det allra minsta, ingen får veta
något, inte förrän du har tagit studenten.
Det var ett ömtåligt ämne, men Herman
mumlade beslutsamt:
— Jag skall läsa, jag skall läsa minst sex eller
fem timmar om dan.
— Stackars du, sade hon moderligt. Stackars du!
Han rynkade pannan betänksamt:
— Om jag inte alltid hade sånt förbannat
mothåll för Mandelmassan.
Hon kvittrade till ett litet slag över det lustiga
öknamnet på lektor Almer och de började prata
och skratta.
— Tänk vad vi skall bli lyckliga, sade hon,
plötsligt tankfull.
— Ja.
— Aldrig har det funnits någon, som varit så
lycklig som vi.
Och vid tanken därpå började hon plötsligt
gråta.
— Äsch, jag är så dum, sade hon.
— Livet är bara elände, sade han lillgammalt.
— Bry dig inte om, att jag är sådan, Herman,
sade hon och smög sig närmare honom. Säg,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
