Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det kom som en kall dusch, och Herman
kunde inte dölja för sig att han fann synpunkten
brackig. För mannen är det en omöjlighet att i
samma andedrag som han biktar sig, tala om hyran
för våningen, men för den vidhjärtade
kvinnopsyken är det fullt naturligt, och hon menar
ingenting ont med det. Men fast det smärtade
Herman att så där omedelbart ramla ner i prosan,
ville han inte bedröva den han gjort till sin brud.
För resten var det ju sant, när det nu ändå var
sagt... Och han svarade efter en stunds
funderande:
— Jag kunde för resten kanske bli
landskamrer.
— O, ja! sade Marianne. Det är en bra
bana. Fast pappa säger, att det är en sådan
trängsel på juristbanan.
— Hja...
— Fast om du kunde bli som landskamrer
Brambergs här i stan! De äro gräsligt rika.
— Ja, de är väl det... Snushandlar Ryslund
är också rik.
— O nu måste jag gå, sade Marianne, annars
blir mamma ond.
— Ge mig en lock av ditt hår, bad han.
— Jag skall tvätta det först, sade hon ömt.
För resten är det gud nås spikrakt.
Och så skildes de. Herman gick hemåt något
underlig till mods. Hennes sista litet prosaiska
replik gick inte i stil riktigt. Jaså var det så, att
vara förlovad... Då var det enklare att bara vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
