Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inom en halv timme bryta mitt bröd på hotell
Lindquist, fortfor lektorn.
— Hm, sade adjunkt Söderlund och suckade
betänksamt. Lektor Lyckstadius hade väckt en
sovande björn inom honom, och han visste, att
det nu förestod honom en svår och obehaglig
själskamp. Adjunkt Söderlund ville så gärna som
han levde gå med på hotell Lindquist och äta
middag ute. Men det var nu det, att adjunkt
Söderlund hade en fru som hette Siri, och själv
kallades han Sirius. Så att då kan man förstå.
Betänksamt sprätte hans träben i vattenpussarna
på de gropiga trottoarstenarna, och i hörnet till
sin egen gata tog han avsked och vandrade
sorgmodigt hem.
Lektor Lyckstadius och Berntsson fortsatte sin
väg till hotell Lindquist. Det var en liten låg, men
långsträckt envåningsbyggnad, vitrappad och med
små blyinfattade rutor, den hade intet av den
skrikiga halvherreelegans, som svenska medelklasskrogar
vanligen ha, när inte gammal tradition hålla dem
uppe. Icke utan en viss undran trädde Otto in
genom den välvda porten. Han hade aldrig varit
där förr, men han kom ihåg, att han i sin
barndom alltid med en känsla av hemlig rysning
passerade hotell Lindquist. Krogar var för honom
något ohyggligt, hans familj hade bibragt honom
den föreställningen, att gubbarna, d. v. s. äldre
individer av mankön där bakom de små rutorna
med deras vita gammaldags gardiner firade de
rysligaste orgier. Där sutto de allesamman med
brännvinslitern för munnen och drucko till dess de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
