- Project Runeberg -  De löjliga familjerna /
87

(1918) [MARC] Author: Harald Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

trädgården, det regnade och träd och buskar voro
nedstänkta av den grå myllan. Så stod han och
stirrade och önskade att något skulle inträffa, något
egendomligt och märkvärdigt, till exempel att en
grön häst skulle galoppera förbi eller att det
plötsligt växte guldäpplen på dvärgträna. Om man
bara trodde riktigt så skulle man ju kunna
försätta berg, stod det någonstädes i bibeln, men han
kunde förstås inte tro riktigt fast han sade jag
tror, jag tror, jag tror, och när han blundade såg
han alltsamman framför sig. Och om man tryckte
på ögonen så såg man gröna och röda och vita
solar dansa framför sig, och det var ju alltid något.
På kvällen var det roligare. Då susade det
melankoliskt och högtidligt och det lät som om
kastanjerna och lönnarna voro ledsna för något och
jämrade sig och med mörkret kommo underliga
varelser smygande i vrårna. I hörnet mellan
vedboden och trädgårdsplanket, där var det oftast
något som prasslade i mörkret — men vad, ja,
det visste man inte. Spöken fanns ju inga, de
hade fått avsked med pension men han ville att
det skulle vara farligt, och det var farligt. Att
smyga sig fram till vedboden var förknippat med
den största risk för livet. Bakom planket i
buskarna funnos fiender och förrådde han sig med
den minsta rörelse var han dödens. Det var
rödskinn, som trängtade efter den vite mannens skalp,
men aldrig, nej icke ens vid marterpålen yppade
han, var skatten i Silversjön var belägen. Och
ändå stod han där i timtal medan de tjutande
djävlarna hackade sönder honom bit för bit. Nu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:59:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lojfamil/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free