Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och ordning fråga eder vem det var som förledde
de andra till strecket? Var det du Ångberg?
— Nä! sade Joel, som inte kände med sig
att ha någon vidare skuld i det fallet utan fann
det naturligare, att var och en fick svara för
sig själv.
— Jag tror inte heller det, sade rektor Mandell.
Du är nog en vild och oregerlig sälle, men du
är icke i grunden fördärvad. Sitt ner!
Joel hasade ner på bänken häpen över denna
oväntade skvätt beröm som skvalade ned över hans
nacke. Rektorn frågade nu i tur och ordning de
andra och de svarade naturligtvis nä! Sist kom
han till Gunnar och nu torkade han pincenéen,
häktade på den igen och sade:
— Holt! Se mig i ögonen! Var det inte
du, som förledde dina kamrater till det oärliga
påfundet?
— Nej, framstötte Gunnar plågad.
— Hm. Jag misstänker, att du härvidlag icke
håller dig till sanningen. Du kan inte se mig i
ögonenI
— Det var inte jag ...
— Kristian, kan du inte minnas om det var
Holt som började? Visserligen har du nekat att
berätta något om dina kamrater, men nu är det
ju endast fråga om att rädda fem av dem från en
svår misstanke. Säg nu sanningsenligt, var det
inte Holt?
Mönstergossen slog ned ögonen:
— Jag vet inte säkert. Det var så mörkt.
— Hm! Jaha! Det är inte säkert, men så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
