Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nåå Holt, vill du inte bekänna nu? Var det inte
du, som förledde dem?
— Joo...
En sten föll från rektor Mandelis
ansvarstyngda bröst.
— Nå, se där! sade han. Det var väl det
jag tänkte! Det var rätt, att du erkände ditt fel,
min gosse, ty ett fel som erkännes får fortare
förlåtelse, under det att ett fel som icke
erkännes icke får förlåtelse. När du nu har fått
ditt straff, så är det över, och låt detta vara dig
till en varning att icke blott själv iakttaga en
oförvitlig vandel och att icke indraga dina
kamrater i frestelser utan tvärtom varna dem, då
deras böjelser till det onda framträda. Fortsätt
lektionen, adjunkt Söderlund!
— Nåå, sade Sirius, gossar, vi skall väl återgå
till det vi talade om, vilken anser ni vara den
största och ädlaste personen i historien? Vem
vill svara?
Det var ingen, som hade lust nu. Ingen mera
än mönstergossen Kristian, som räckte upp handen
och fick ordet:
— Jesus! sade han med en förstulen sidoblick
på rektorn.
Rektor Mandell som nu samlat ihop sina
anteckningar nickade belåtet och gick ut.
Så begav det sig att Gunnar Holt som var
bara tolv år fick sedebetyget nedsatt till C för
att han hade förlett sina kamrater till äpplestöld.
Men Joel som var sexton år och de andra som
också voro äldre än Gunnar fingo B i sedebetyg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
