Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Landshövdingen skuggade med handen för
ögonen och kastade en snabb blick ut över ängen.
— Utan tvivel, sade han artigt, när man
tänker på stans utveckling.
— Ja, här kan de få en kyrkogård som räcker
i hundra år, och dessutom skulle ju stan få den
här marken ganska billigt. Det vore bestämt bra
eller hur?
Men landshövdingen kände kammarherrn och
var rädd att han skulle tvingas att säga något,
som sedan kunde citeras; och säga emot var
något som han var absolut ovan vid.
— Tja, sade han, vi får kanske lov att
tillsätta en kommitté. God morgon, kammarherrn,
god morgon.
Och därmed lyfte han artigt på hatten och
gick sin kos. Kammarherrn stod och tittade
efter honom.
Det var landshövdingens ständiga lösning av
alla frågor detta att tillsätta en kommitté och på
det sättet uppsköt han varje definitivt avgörande
på en obestämd framtid och som han själv var
ordförande i alla kommittéer, så hägrade
avgörandet rätt långt borta. Säkert ända till dess han
vänt Borgestad ryggen. Landshövdingen var
nämligen fast besluten att inte bli gammal i Borgestad.
Han längtade till Stockholm och det var bara en
liten paus han hade tagit sig, då han åtog sig att
vara landshövding i Borgestad. Men så länge
han var där, ville han icke försumma att
överallt göra ett angenämt intryck och det ansåg han
sig bäst göra genom att vara med i allt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
