Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ifrån sig ett ben, som han en gång hade förvärvat
Han försvarade sin äpplestöld med energi och
kraft.
— Herr kammarherre, sade han, det är nog
vänligt av er att vilja se endast en ungdomlig förvillelse
under detta moraliska streck. Men vi lärare som
ha ansvaret, vi måste säga oss att det hela
ingalunda är så obetydligt. Vi måste så att säga se
det hela från sedlig synpunkt, vi måste förstå våra
elevers karaktärer, något som ofta är lika svårt
som det är nödvändigt. Hur svårt det kan vara,
herr kammarherre, det kan man se därav att ni
betraktar som oskyldig den gosse, vilken egentligen
är upphovsman till det otäcka okynnet, nämligen
eleven Holt. Det är han som förlett de andra
till förseelsen.
— Det tror jag inte, sade kammarherrn.
— Jag försäkrar, sade rektorn, han har själv
erkänt det.
— Erkänt! Erkänt! Men det är ju orimligt.
Jag såg ju, att den där långe drummeln stod och
skakade ner frukt. Det är väl bra mycket troligare,
att det var han, som!
— Hm, sade rektor betänksamt. Hm. Ja,
visserligen, men! Det skulle ju förstås kunna
hända att jag har missförstått eleven, så att då jag
menade, att han förlett kamraterna genom att fresta
dem med tanken på de goda frukterna till
förövande av detta fuffens över huvud, då har han
tänkt på något annat vartill han i sitt samvete
kände sig skyldig, måhända sönderbrytande av
staketet — ty det var ju ett staket och intet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
