Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ÅTTONDE KAPITLET.
Det fanns säkerligen icke så mycket berättigat
i Oliver Öléns tillvaro. Han utförde visserligen
ett högst nyttigt arbete genom att redigera
notisavdelningen i Borgestads-Posten. Men själv
ansåg han detta vara det mest periferiska i hans
väsen. Vad som var det innersta i honom och
det bästa, det skulle kanske lektor Lyckstadius på
sitt sätt ha kunnat upplysa om men säkert anade
han det inte själv. Oliver Ölén hade som alla
andra en liten fluga och det var nog den som
han i allmänhet förväxlade med sitt innersta och
bästa jag. Det var för att hävda detta jag, som
han söp, ingalunda av någon särskild kärlek till
dryckenskapen. Men han ville framför allt hävda
sig själv, vara något, känna luft under vingarna.
Och när han satt på hotell Lindqvist svällde hans
hjärta för allt stort och ädelt, han kände sig god,
fylld av idealen och då var det intet tvivel om
att han skulle uträtta något. En gång skulle väl
hans tid komma, och då skulle han inte längre
klippa notiser! Då skulle han kämpa i tidningen
för dét stora och goda och canna och rätta, och
humbugens och skojets drake skulle han dräpa
med hånets vassa svärd. Och då önskade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:59:54 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lojfamil/0151.html
