Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
något vacklande steg konstaterade att han var
berusad. Han gick fram till sitt offer och såg
försmädligt på honom:
— Greve Palm! sade han. Ha ha, greve
Palm!
Den tilltalade ryste, men slog in på taktiken
att beveka fienden.
— Jaså är det du, min snälla gosse! sade
han.
Den snälle gossen skrattade hårdhjärtat.
— Rapp, sade han långsamt för att riktigt
njuta av offrets förskräckelse.
I detta ögonblick anlände mönstergossen
Kristian på väg till balen.
Han stannade intresserad.
— Rrapp rrapp! sade Joel ånyo.
— Nej, nej, bad den gamle fylleristen
bevekande, inte säga så till gamla farbror Palm.
— Rrrapp rrrapp rrrapp äck äck äck!
— Satans, satans! mumlade greve Palm och
vacklade bort i gatan, ur stånd att längre bära sitt
rus. Där var gamla polis Pettersson till hands
och tog honom som god pris i brist på bättre —
det hade varit en flau tid nu för gamla polis
Pettersson.
Joel stod och såg efter dem, men det beredde
honom icke någon verklig tillfredsställelse, nej inte
ens så mycket nöje som han annars hade av en
vanlig häktning av en full karl. Nu liksom förut
när han klådde råttskallarna hade han en känsla
av att han med sin vrede hade träffat fullkomligt
orätt person. Greve Palm stod ju precis som han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
