Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men tre ska jag ha en gång, vem det så ska
bli med!
När hon hade sagt det sista log hon så att
det ekade i hela det lilla skänkrummet. Ty det
var ju bara ett skämt.
— Ja, sade kassan som i stormsteg närmade
sig medelåldern konsten är bara att få tag i en karl!
Och så log hon till hälvten uppsluppet och
till hälvten resignerat.
— Nå vad det beträffar, sade Karin, så är de
då som flugor efter vartenda kjoltyg. Så det!
— Ja, men som vill gifta sig ordentligt.
— Gud nåde den karl, som försöker lura mig,
sade Karin och slog handen i disken. Jag skall ha
reda och ordning i allt, annars kan det min själ
va så!!
— Ja vad hjälper allt det där? sade Oliver
Ölén, man ska i alla fall dö, och då är det slut
med kosidansen. Vad är egentligen livet? Här
går vi och vad är vi egentligen? Vi är masker,
som bär vårt sönderfrätta hjärta inom oss;
vitmenade grifter, en sorg i rosenrött och fan och
hans mormor på en lång stång!
— Tja, sade Karin, naturligtvis är det jäkligt
ibland, men jag hade det värre förr när jag var
ung flicka på sjutton år och kom ut och börja
tjäna.
— Tjäna, ja tjäna ... vad tjänar det hela
egentligen till? Fy fan en sån tillvaro!
Vid denna sista fras öppnades dörren och
lektor Lyckstadius inträdde, avlyfte sin tempestas
och hälsade gemytligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
