Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Herman vände honom ryggen och satte sig
vid sin chiffonjéklaff, som var hans
diktarverkstad. Han lutade huvudet i handen. Marianne...
Han såg henne framför sig i hennes vita kyska
klänning, och han tyckte sig inandas en frisk doft
från hennes kropp. Hon hade segrat över Amanda,
det rena och goda över det skämda och lastbara.
Och han skulle alltid älska henne, alltid ha henne
som en ledstjärna för sitt liv. Han kände med
sig att hon nog alltid skulle komma att vara
honom lika främmande och avlägsen; som en
stjärna, ja visst, hur var det det hette:
Die Sterne die begehrt man nicht
Man freut sich ihrer Pracht...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
