Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de båda bröderna varandra handen, vilket de
kanske aldrig hade gjort i sitt liv förut. Därpå tågade
den djärve gränsridaren åstad med sitt farliga
kontraband, fast besluten att till yttersta blodsdroppen
försvara sitt anförtrodda gods mot de fega uslingar
som lömskt lurade på honom. Han hade emellertid
en förträfflig plan. Mönstergossen Kristian
bodde sedan en tid hos rektor Mandell, och han
kunde alltid hälsa på honom under den förevändningen
att be om uppgift på läxorna till morgondagen.
Han hade märkt att alla föräldrar och
lärare trodde blint på denna dumma förevändning,
ehuru det väl aldrig hade hänt att en pojke
fjäskade åstad i en så fånig och onödig avsikt.
Medan han var hos mönstergossen, skulle han nog
få någon förevändning att hastigt och lustigt smuggla
in kontrabandet till Marianne.
Slumpen och hans egen begåvning gynnade
honom. Han ringde på och blev insläppt. I
tamburen mötte han själva rektorn som var på väg
till kyrkan och hans mod sjönk ned i byxbaken,
men rektorn sade vänligt:
— God dag, min gosse, vad vill du?
Gunnar bockade ytterst artigt, ty han hade
insett att detta gjorde intryck på somliga personer,
och sade:
— Jag tänkte fråga Kristian om en läxa, ifall
han är hemma.
Och när han sade detta, såg han rektorn
stint i ögonen utan att blinka.
— Jo, det är han, min gosse! Det var
förståndigt av dig att du i god tid tar reda på dina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
