Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och gör sinnet ljust och glatt, så att arbetet går
lättare.
Och så gick Marianne ut. Hon tänkte dock
föga på att hämta krafter till sina läxor.
Hon visste inte bestämt vart hon skulle gå,
men hon antog med säkerhet att Herman var ute
och drev i söndagseftermiddagsdiset. Hon kände
hans vanor.
Söndagseftermiddag i en svensk småstad ...
Gatorna äro övergivna, det soves middag i husen
och gummorna sitta inne och mala över påtåren.
Men i de större borgarhusen ätes det middag nu
klockan fyra och takkronan lyser över
gödkalvsteken och brännvinskaraffen. Marianne går
Storgatan fram. Men det är alldeles tyst, arbetsdagens
enformiga melodi pauserar, och det är verklig
sabbatsvila. I kyrkan lyser det ett enda ljus, det
är vaktmästaren som ställer för aftonsången.
Skolgården ligger öde och skolans långa enformiga
fönsterrader stirra som med blinda ögon. En gata
till och gudskelov, det började bli mörkt och nu
måste lyktorna tändas. Mycket riktigt, där kom
lykttändaren och gick sin enformiga
sick-sack-vandring mellan lyktstolparna och i hans spår
blossade lyktorna upp, men det var klart att en
karl som gick så slö och dåsig endast kunde tända
sömniga och matta ljus.
Men Marianne förlät honom, det sades att
han hade begått ett dråp i sin ungdom, och kanske
gick han och tänkte på det nu — måste han
alltid tänka på det? Och var det därför, han aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
