Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det är fullkomligt vansinnigt och uselt till formen.
Men det där om hennes kropp. Har man nånsin
hört maken! Det är ju vidrigt! Din karaktär
(där var ordet!) måste vara rent av genomrutten!
Det är alltså sånt här snusk du går och smyger
med och man får aldrig veta vad det är du sysslar
med! Du är inbunden och dolsk, och aldrig har
man annat än sorg av dig!
Han lutade huvudet i handen och såg ut som
om han var bruten för alltid av detta ohyggliga,
som hade inträffat.
— Jag vet inte, hur jag skall kunna hämta mig!
Majoren suckade så att det gick Herman genom
märg och ben. Han fick en syndig lust att spela
en liten komedi och brista ut i gråt. Men så
kunde han inte, han bara stod och tittade ut och
undrade vad som skulle hända härnäst.
— Och att du skriver så här om dottern till
en som vi är bekant med. Ja, nutidens ungdom!
Det blev inte mera sagt, och Herman stegade
ut. Vad det hela var fånigt och meningslöst, inte
sorgligt eller tragiskt utan bara fånigtl Aldrig
kunde han tro, att tillvaron kunde bjuda på sådana
idiotiska situationer och han anade instinktivt den
sanningen, att man nog kan få något ut av lycka
eller olycka, men man torteras till döds av musiken
på mellanregistret.
När han kom ner till supén, såg han att det
var mjölgröt. Det brukade de annars inte ha på
söndagarna, men det var en egenhet att när
någon av barnen hade begått något fuffens eller
det annars svävade dåligt humör i luften, så blev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
