Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men det var dock icke värt att så där utan
vidare ropa hej, ty ännu var man inte över bäcken.
Det fanns alltid, det visste den förfarne redaktör
Justesen mycket väl, en hel del gott folk som
alltid måste ha motsatt uppfattning mot alla
andra och som trodde sig försvara rättvisans sak
bara därigenom att de opponerade. Och
naturligtvis fanns det en del som inte unnade majoren
och kammarherrn deras fattiga tusenlappar och
som kunde tänkas vilja sätta sig på tvären.
Diversehandlanden C. A. Lindblom tillhörde de
missnöjda, och han hade naturligtvis alla stadens
diversehandlare med sig i allt vad han företog
och var redan därigenom en betydande person,
ty han hade invalts i stadsfullmäktige för att
bevaka sitt skrås intressen. Man såg sig därför
ingen annan råd än att invälja honom i
kommittén, då man hoppades att det förädlande
umgänget med stadens förnämsta pampar skulle
inverka på honom och slutligen omvända honom
till rätta och sunda åsikter. Det fanns slutligen
märkvärdigt nog en liten tidning, som kom ut
två gånger i veckan och påstods vara frisinnad
emedan den förr i världen satte ordensutnämningar
under rubriken Likt och Olikt, och det var
längesedan, på 1870-talet. Den brukade aldrig uttala
någon mening och man behövde väl knappast
befara att den skulle på något sätt lägga sig i
kyrkogårdsaffären.
Det närmade sig nu den tidpunkt, då frågan
för första gången skulle komma upp i
stadsfullmäktige, och Borgestads-Posten innehöll då en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
