Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han var nämligen frireligiös och lade an på att
även i detalj följa Mästarens bud, ja nästan efter
bokstaven under det att societeten hade en mera
vidsynt blick på religionens krav. Hilarius Olsson
var en mycket lång och hiskligt mager herre,
med två väldiga spetsiga mustascher och nästan
fullkomligt tandlösa käkar. I stället utmärkte han
sig för en ståtlig och lockig tupé som gav honom
ett något clownartat utseende. En föga
högtidlig, men desto mera innerlig religiös prägel låg
över hela hans person.
Som en kontrast till Hilarius Olsson kom
strax efteråt lektor Lyckstadius, skinande och
upprymd från en bättre middag på hotell
Lindquist. Den gode lektorn var icke något
djupare intresserad av stadens angelägenheter, och
lian inbillade sig icke heller att han kunde genom
sin närvaro hindra eller bidraga till stadens
välfärd, han var egentligen med som den erkände
och oumbärlige festarrangören. Han slog sig ned
bredvid diversehandlanden Lindblom, som en gång
hade gjort konkurs i Uppsala och sedan dess var
anhängare av den Boströmska filosofien (han hade
läst en parodi på den i en första-majtidning).
— Högt ärade herr medborgare och tunnsådde
anhängare av den Boströmska filosofien, sade den
tydligen något upprymde lektor Lyckstadius, jag
förnimmer att vi, representanter för detta samhälle,
vilket enligt den skarpsinniga men något vansinniga
åsikten hos salig Boström är icke ett tillfälligt
konglomerat av mer eller mindre passabla
exemplar av släktet homo sapiens utan barockt nog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
