Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
går nog an för de rika, de kan åka i droska, men
tror herrarna det är roligt för en fattig stackare att
begrava en kanske kär anhörig och gå tilf fots i
smörjan i hällregn, neej herrarna, det är inte roligt
för honom det. Jag säger inte det av egennytta, för
jag kan nog åka i droska om jag vill fast jag inte
är rik, men man ska se saken från de fattigas
synpunkt. Inte för att jag vill sätta mig emot att
det blir en kommetté, för nu för tiden ska det ju
vara kommettéer till allting. Men det ska vara
någon representant för småfolket med.
— Instämmer, sade bokhandlar Westerbom.
Landshövdingen lyfte långsamt högra
ögonlocket och kastade ett medlidsamt öga på herrar
Lindblom och Westerbom.
— Får jag anse diskussionen avslutad? frågade
majoren.
— Herr ordförande!
Det var landshövdingen, som icke trodde att
någonting kunde avgöras utan att han hade sagt
sitt ord. Han reste sig nu i all sin längd och bad
att få säga att han för sin del inte hade något
emot förslaget om tillsättandet av en kommitté,
isynnerhet då detta förslag hade vunnit anslutning
från så många håll.
Det beslöts nu att en kommitté skulle
tillsättas på fem personer och rektor Mandell föreslog
Hilarius Olsson och adjunkt Söderlund till
medlemmar. Hilarius kvitterade genast med att
föreslå rektor Mandell och landshövdingen.
— Ja, mina herrar, sade landshövdingen, jag
får verkligen bekänna att jag är en smula
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
