Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kaptilet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ta in gurkan med detsamma! sade
husjungfrun.
— Nå blir det något av? drog madammen
sitt strå till stacken.
Men Tilda som höll på att bli alldeles vriden,
grep första bästa fat som stod i närheten och
ilade mot dörren.
— Ni ska få se hon tappar det! skrek madam
Ångberg, hon taaaaappar det, hon taa-pp!
Och i samma ögonblick släppte Tilda en
karott med sylt, slog förklädet för ansiktet och
försvann under en paroxysm av tårar i golvspringan.
— Jössus vår frälsare! sade kokfrun, men
madam Ångberg mässade:
— Vad var det, jag sa? Vad var det, jag sa?
Majorskan sjönk tillintetgjord ned på en stol,
men Aurora som hade fått sylt på sin klänning,
satte i med ett förfärligt tjut. Hon trodde att
hon skulle få stryk som hon hade fått en annan
gång då hon själv hade spillt på sig.
Majorskan vred sina händer!
— Den flickan bringar oss till tiggarstaven!
Knäpp mig i ryggen, madam Ångberg!
— Ja, frun!
— Isch, om det här bara vore över, sade
majorskan, och i detsamma ringde det.
— Tilda, gå och öppna men ställ inte till
någon olycka på vägen.
— Gud, krustaderna vill inte fastna, då får
vi göra omelett av hela surven! sade kokfrun.
— Det hade jag inte tänkt mig, sade
majorskan och gick för att taga emot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
