Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kaptilet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Nå det var bra, genmälde kråkan som
strax därefter lyftes av, nej se där är ungarna,
hur mår ni egentligen, när är det för resten? vände
hon sig åter till pälsen.
Denna öppnades nu under ett oavlåtligt
stirrande från barnen, och de sågo prosten Larssons
apelsinröda, kolossala ansikte med stora
vattenfärgade utstående ögon dyka fram.
Så här på nära håll påminde det på ett
skrämmande sätt om jätten, från vilken pojken rövade
de tre hårstråna.
— Vad är det, sade jätten med trött ton, som
skall inträffa vid det klockslag, om vilket du önskar
upplysning?
— Hämtningen, begriper du väl.
— Klockan elva.
— Jaså, det var ganska länge, är det
barnjungfrun? Jaså är det borgmästarens gamla Tilda,
ja, jag tyckte väl att jag kände igen ansiktet.
Tilda neg och tänkte på en leverfläck hon hade
på kinden.
— Godkväll, rosslade nu jätten med
apelsinansiktet till barnen som hälsade igen
förkrossade av hans oerhörda storlek och den raggiga
pälsen.
— Såna trevliga barn, kvittrade prostinnan,
såna skulle vi ha åtminstone en, nåå har ni läst
era läxor än till i morgon?
— Jaa!
— Tycker ni att det är roligt när det är
främmande?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
