Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kaptilet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då de gingo in, hörde Gunnar något
underligt. Han hörde nämligen hur fru Siri Söderlund
viskade till borgmästarinnan: — Titta vad
rektorskan är snörd, jag förstår inte att hon bara
kan andas!
— Kära du, det är hon alltid, sade
borgmästarinnan. Hos landshövdingens svimmade hon
sist efter supén.
— Jag kan inte förstå att hon är så fet, sade
fru Söderlund högt emedan rektorskan var utom
hörhåll, de har ju så dålig mat, säger åtminstone
madam Ångberg. Anatolius, ge mig solfjädern!
— Kors, den har jag glömt! sade Sirius.
— Du glömmer då allting, skall du inte
glömma att andas också? sade fru Siri och
därmed gingo de in i salongen.
Denna sista replik kom de båda barnen att
gapskratta. De skrattade så att de höllo på att
kikna.
— Tänk om farbror Söderlund glömde att
andas, sade Aurora, ha ha ha, då skulle han ju
kvävas!
— Jag undrar, vad han har i fickorna! sade
Gunnar och stack ner handen, nej titta här är ju
tants solfjäder. Så skojigt!
— Tant Mandells kappa luktar så konstigt,
sade Aurora. Titta den luktar fläsk och hon
började ånyo gapskratta. Den luktar fläsk! sade
hon tre gånger, tralala den luktar fläsk fläx jaa
deet göör den! Fläx fläx florum pilorum!
Men Gunnar svarade inte, han höll på att
rycka tre strån ur farbror Larssons päls.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
