Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kaptilet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Kors, vad dom har ätit mycket! sade
madam Ångberg, som kom in för att duka av.
— Jaa, sade majorskan med ett surt leende,
det går nog an att skära breda remmar ur andras
ryggar.
Och så gick hon ut. Vad menas med att
skära breda remmar ur en rygg? tänkte barnen.
Är det att rista blodörn, som dom gjorde med
Ragnar Lodbrok?
Aurora satte sig vid bordet och såg på, när
madam Ångberg och kokfrun superade och lyssnade
till de underliga ord, som de talade.
— Polis Pettersson som har fått en unge te!
sade madam Ångberg.
— Nä!
Jungfrurna som höllo på att diska stannade
i gesten och sågo undrande ut.
— Ja, sade kokfrun och stack en bit inlagd
ål på gaffeln, det är en underlig Guds skickelse
att alla karlar ska va såna svin.
— Ja, sade madam Ångberg ödmjukt.
— Varför ska di va det då? frågade Tilda
blygt.
— Hå! Det är klart! Annars skulle det inte
bli några barn!
Hela köket brast i gapskratt ovanpå denna
enkla rolighet, men Aurora gapade som en torsk
på landbacken och Tilda begrep i sextonårig oskuld
inte vitsen.
— Ja, sade kokfrun, var har sitt. Men nog
tycker jag, att en gubbe är bra att ha och krypa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
