Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att älska, det var något obeskrivligt hos henne.
Intet under att pastor Norin drogs som nattmalen
till ljuset. Den unga frun kom från en livligare
miljö och hade påtagligen ganska tråkigt ibland.
Då infann sig pastor Norin medan lektorn var i
skolan och han var ju alltid någon att prata med.
Fru Almer fann honom visserligen löjlig och dolde
det inte heller, men han tröstade sig med att hon
åtminstone inte tyckte att han var tråkig. Hon
drillade honom som en apa, men ju mer hon
exercerade med pastorn dess lyckligare var han.
En dag promenerade de utanför staden åt
det håll, där den nya kyrkogården skulle ligga
och pastorn redogjorde för projektet. Han var
givetvis en varm anhängare av kammarherrn. Blotta
tanken på att en tarvlig person som Lindblad och
hans få anhängare skulle få bestämma något mot
en major, en kammarherre och en rektor skakade
själva grundvalarna för hans världsåskådning.
Fru Almer hörde på och hade ledsamt, ty
hon begrep inte frågan och den intresserade henne
inte det minsta. Det var en ledsam dag och det
värsta var att den såg inte heller ut att skola bli
roligare. Nu var det snart middag och då skulle
lektorn komma hem och hans marsipanhull skulle
vara precis likadant utan ett veck eller en rynka
av en sinnesrörelse, och han skulle kyssa henne
och strax därpå skulle han ta en sup. Och
så skulle de äta middag och lektorn skulle
smacka på det där Himmel gud frälse oss-sättet
och sen skulle han sova middag. Och när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
