Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De sutto och drucko te i fruns rum, där en
stor och gungande mjuk säng bredde sig på ena
väggen. Fru Almer tog på sig en morgonrock,
satte sig i en vilstol och lade upp fötterna på
schäslongen, där pastor Norin var placerad. Hon
ställde en skål med chokolad bredvid sig, tog en
bit, stack den i munnen varpå hon kisade på
pastorn och kastade ut följande bete:
— Kvinderne er alligevel en lys Idé av vor
Herre! Er vi ikke?
— Ordspråket säger ju, att kvinnan är
skapelsens krona. Kvinnan representerar för mig
det goda här i livet, den religiösa principen.
— Det religiöse Princip. Gud frelse mig!
Den var morsom! Kom her, så skal De få
kysse Det religiöse Princip på dets fortryllende
Händer!
Pastor Norin rodnade, men reste sig och
sträckte ut handen.
Fru Almer brast i gapskratt:
— Den er god! Troede De virkelig, at De,
at jeg... Bliv Stille, siger jeg!
Pastorn satte sig lydigt.
— For resten, jeg kunde gott ha Lyst til
det! Det vilde vare morsomt at se
marsipanegrisen, vis han fick det at vide.
— Men kära fru Almer, sade den förbryllade
pastorn, jag tycker att fru Almer skämtar så
besynnerligt.
— Jeg »skämter» skam ikke. Men Herrerne
forstår os nu ikke. Vi Kvinder er ved Gud ikke
lykkelige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
