Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Vad mener De?
— Det måste vara ett missförstånd. Min
sympati!
— Kalder De det Sympati, når De kommer
og vil forföre en gift Kone. Tak skal De ha!
De er en Präst, De! Önsker De ikke at jeg skal
vare Deres Elskerinde? Må jeg ikke ha den Äre?
— Lektorskan skämtar! Jag ser, att det är
bäst jag går.
— Ja, må jeg endelig frabede mig Deres
modbydelige Närvarelse!
— Och för att spela komedien till slut föll
fru Almer ned på en stol och kvävde sin skrattlust
i näsduken medan pastorn försvann.
Halvt vimmelkantig kom pastorn ned i
portgången. Han kände ännu närheten av hennes
kropp som en hemlig doft omkring sig och han
förstod att frestelsen hade varit nära. Han fann
sig och tackade Gud innan han gick ut på gatan
för hans stora nåd och bistånd i det svåra
ögonblicket. —
Han skyndade hemåt, det var middagstid.
Men hetsen i blodet ville inte lägga sig, han
hade ett ögonblick känt berusningen av en
kvinnas närhet. Det dök upp inom honom en syndig
tanke på hans hushållerska änkefru Atterblad.
Hon var trettifem år och ganska ståtlig och hade
en sparbanksbok. Pastorn hade fått tag i henne
genom annons.
Fru Atterblad sysslade inne i sitt rum, men
nu kom hon in till pastorn och sade: middagen
är serverad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
