Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sinnesrörelse och han tålde icke vid dem. Han kände
en rent fysisk trötthet, det var som om benen
ville vika sig under honom. Långsamt och
mekaniskt vandrade han hem. Han låste upp
tamburdörren och tog långsamt av sig hatten och
hängde upp den. Han kunde se in i matsalen
där bordet stod dukat till den försenade middagen.
Han såg att brännvinsflaskan var framtagen, var
det en försoningsgärd? Men det beredde honom
endast en mycket snabbt övergående
tillfredsställelse. Jungfrun anmälde att frun hade
huvudvärk och låg inne hos sig. Hon hade redan ätit,
lektorn nickade och satte sig vid bordet. Med
en liten duns av energi flyttade han bort
brännvinsflaskan. Trodde hon verkligen, att han lät
muta sig med brännvin? Han tog ett skedblad
soppa. För resten, om han ville ha en sup så
kunde han ta sig det själv. Vad var det för ett
löjligt förmynderskap som fruntimmer alltid skulle
ta sig? Jag vill ha en sup, och därför tar jag mig
en! sade han och fullbordade med eftertryck dådet.
Men han blev inte gladare för det. Vad skulle
nu ske? Tanken på skilsmässa isade honom ett
ögonblick och kom honom nästan att krympa
samman i fasa. Han steg upp och stapplade mot
hennes dörr. Den var olåst och han gick in.
Hon halvlåg i sin vilstol. Han sjönk ned på
knä och släpade sig som en hund fram till henne.
— Förlåt mig, stammade han, bara du inte
går din väg!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
