Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kaptilet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Herman kysste detta dyrbara papper, på vilket
hennes lilla hand hade vilat och förnam som han
senare i en dikt uttryckte sig doften av hennes
person sväva över raderna. Sina dikter förstörde
han numera vanligen undan för undan som de
kommo till, då han inte var säker för att de skulle
undgå faderns uppmärksamhet. Men nu kunde
han dock inte motstå frestelsen. Han påbörjade
en ny diktsamling, som han tänkte att han skulle
skicka henne i Stockholm eller också ge henne
när hon kom hem till julen. Han besvarade strax
Mariannes brev med en lång skrivelse på åtta ark,
som på tätskrivna linjer mottogo så mycket av
hans själ som de kunde rymma. Men det var
förstås bara en bit.
Herman hade förändrats på sista tiden. Han
var sig icke lik som han var på hösten när han
kom från landet. Han magrade, dels emedan han
fick dålig mat och dels emedan han över huvud
inte tyckte om att äta även om han fick hygglig
föda. Ibland blev han förskräckt, när han såg
sitt ansikte i spegeln. Han studerade ofta sin
fysionomi. Och han blev nästan rädd när han
såg sitt glåmiga ansikte med den skygga blicken,
den fula ojämna hyn och över huvud dess brist
på karaktär och uttryck. Ängslig studerade han
detaljerna i sitt ansikte. Håret föll stripigt ned
om den breda och låga pannan, ty sedan Marianne
reste hade han upphört att söka betvinga benan
med pomada. Ögonbrynen voro konturlösa, vilket
retade honom ofantligt. Från alla håll och i alla
belysningar granskade han sitt ansikte och sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
