Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beslut och förblev med största högaktning etc.
Det kom inget bestämt svar, men han erfor genom
lektor Lyckstadius att rektorn i samråd med
majoren hade insänt Borgestads-Postens artiklar och
insändare till överstyrelsen.
— Farväl med min lärarbana, tänkte han, nå
gott: så låt den resa då!
Ofta på sina promenader mötte Berntsson fru
Almer, vanligen utanför staden. Båda tycktes ha
samma vana att ta långa promenader ensam, och
när de möttes, gingo de förbi varandra med en
stum hälsning.
— Vad hon ser blek och sorgsen ut! tänkte
han, gud vet, hur hon har det med sin man! Kan
hon verkligen vara kär i den där Norin och alltså
svartsjuk på fru Atterblad! Det kan man inte tro
när man ser henne, men herre gud, kvinnan! Det
ska man för resten inte skratta åt. Jag är böjd
för att tro att en kvinna som älskar alltid har rätt!
Och det är bara åskådarna som inte kan genomskåda
motiven. Men de finnas där naturligtvis!
Jag är böjd för att tro att hon handlar efter samma
slags logik, som tvingar vinden att blåsa, och det
är ingen föraktlig lag. Den har det omutligas och
nödvändigas rätlinjiga logik, och det är ingenting
att säga om det. Då är reflexionen över skäl och
motskäl betydligt mera nyckfull, vilket inte hindrar
att vi skulle önska kvinnorna litet mer av just
denna sorts nyckfullhet!
Han vantrivdes numera i sitt rum. Det var
otrevligare nu. Madam Ångberg måtte ha något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
