Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och som det är av vikt för oss att icke själva falla
offer för, om vi vilja komma till sanningens
kunskap. Vi övergå nu till en av de farligaste irrläror,
som uppstodo vid denna tid, nämligen
gnosticismen. Kan exempelvis Holt säga mig, vad som
menas med gnosticismen?
— Kristus hade ingen riktig kropp, försökte
Herman, som hade en svag aning om vad saken
gällde.
— Tja, det skulle man kunna säga, sade
rektorn. Nå Sten, kan du reda ut det?
Sten, det var rektorns egen son, en ung man
begåvad med ett oerhört minne, vars klara källa
aldrig grumlades av någon reflexion.
Han reste sig och rabblade med en mild
stämma upp:
»Gud är enligt gnosticismen ursprungligen en
opersonlig livskälla eller urgrund, men vinner dock
personlighet genom de ur honom till följd av en
inre naturnödvändighets lag emanerande krafter eller
aeoner, vilka utgöra en i fullkomlighet gradvis
avtagande uppenbarelse av det i sig förborgade
gudomsväsendet.»
— Ja, det är rätt!
— — — »För att återlösa de från pleroma
härstammande andarna från materiens bojor sändes
av Gud den högste aeonen Kristus, vilken, då
han icke utan att besmittas av det onda kunde
komma i beröring med materien, nedsteg i
materien i en skenkropp.»
I detta ögonblick dansade en solkatt från Ivar
Hedenblads pulpet över rektorns hjässa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
