Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ja men när det inte är ek, så är det det
väl inte! Björk kan väl aldrig i tiden bli ek!
— Nåja, det kvittar väl, sade madam Ångberg,
det kvittar väl på domsens dag.
Men vet frun, de är i alla fall snåla, för hon
har låtit sy om sin gamla svarta sidenklänning till
flickan.
— Den där gamla, som hon sydde för sjutton
år sen!
— Den ja!
— Ja, men det är då synd om flickan, när
äldsta bror är död, hade det väl varit roligt för
henne att få litet nytt! Ska dom ha middag?
— Nä då, bara portvin och konfekt till
stadsfullmäktige och lärarna.
Madam Ångberg hade fått sina färska bron
och hade glaset med den tjocka kaffegrädden i
handen och skulle finna en passande avslutning
på samtalet.
— Ja ja, vi ska ju alla den vägen, sade hon.
— Vi ska det ja, de ska vi!
— Vet frun, sade madam Ångberg livad av
en plötslig tanke, frun kunde gärna ta och titta
över gatan och ta en liten tarvlig kopp kaffe med
mig. Det står på.
— Å, nej men ska jag verkligen det!
— Aja gör det, frun!
— Då tar jag fyra hekto socker med mig,
om madam Ångberg vill vara så vänlig och hålla
till godo!
— Nej men frun, det var då rakt inte
meningen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
