Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och nu tycker jag, att jag har liksom kommit
verkligheten närmre in på livet. Jag bor ensam i
en liten grå stuga ytterst på skären. Jag hugger
min ved, lagar min mat och reder min bädd.
Liksom fornålderns folk dyrkar jag som gudar
sol och hav och måne och min härd, där den
heliga elden glöder; tidsåldrar susa i min gamla
spis, och flamman får aldrig slockna. Ute på
isarna vandrar jag om kvällen, när stjärnorna
gnistra fram i kaskader, och under mig dåna djupen
och ropa — men vad, det förstår ej ännu mitt
lyssnande öra. Mycket har jag att få veta, och
ödmjuk vill jag ta emot vad det Stora Livet lär
mig. Men ett känner jag redan: det är den
erbarmliga lyckan, som förpestar livet for oss och
gör det okärt att leva. Aldrig ger den sig fullt
åt någon, som en sköka säljer den sig till en stund
för priset av mycken sorg och möda. Aldrig mer
vill jag löpa på vädjobanan efter ämbeten och
löner, hus och hem och vänskap och mera sådant.
Aldrig blir det fullständigt, alltid är det trasigt på
något håll. Jag har vägt det på en våg och
befunnit det för lätt. Jag har lämnat för alltid
framtid jag hoppades på, vänskap jag trodde på och
kvinna jag älskade. Jag äger intet nu och så är
jag fri. Fri är endast den som är envåldshärskare
i ett rike utan undersåtar. Det är detta, som är
livets beska komik. Endast genom att förlora allt
kan man vinna allt. Och jag är kejsare av
Ingenting, storfurste över Tomheten. Men jag är stark.
tag är den starkaste i världen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
