Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
diskussioner och meddelade sa ytterligare insikt i tidens konstuppfattning. Ett band af
dessa föredrag har utgifvits (af Jouin), men de flesta där tryckta konferenser tillhöra
1600-talet och tolka dess ideal: den afgjorda böjelsen för konventionel antikförgudning och en
typisk och abstrakt naturframställning. Under 1700-talet förändrades denna klassicitetens
uppfattning, som dessutom aldrig tillämpats slafviskt efter bokstafven och cj får betraktas
som uttömmande för undervisningens anda. Ledd af hela den rad af mästare, hvilka frän
Lebruns dagar stält modeller i Louvrens amfiteater, har lärometoden nödvändigtvis följt
smakens skiftningar och de skapande viljornas individuela lynnen. En blick på de
målade akademier, hvilka frän 1600- och 1700-talet ännu finnas kvar som prof pä
undervisningen (Ecole des Beaux Arts samling), visar också, hur uppfattningen af
mennisko-kroppen skiftat från den tunga, halft flamländska barockformen vid akademiens
instiftelse till den graciösa och lättfärdiga rococosnitsen före Bouchardon, ett vittnesbörd om,
att denna pedagogik hvarken var så klichéaktig eller sä stillastående, som det påståtts.
Denna systematiserade undervisning, som från akademien utbredde sig öfver hela
landet, blef ocksä den fasta grund, pä hvilken den moderna franska konstens tekniska
öfverlägsenhet berott.
Genom en mängd af pris sökte man sporra lärjungarna. De viktigaste af dessa
voro de s. k. grands prix, instiftade under Colbert, och med hvilka gemenligen — eller
för att tala osminkadt språk, när finanserna tilläto det , följde tre års resestipendium
för vistelse i franska akademien i Rom. Då undervisningen i Paris endast gälde
teckning, och de unga artisterna inhemtade allt annat i konstnärernas atelierer, gjorde sig just
vid dessa italienska studiefärder bristen på en vidlyftigare akademisk skolning gällande.
Eleverna kommo till Rom otillräckligt rustade för att på egen hand utveckla sig. Så
blef en konstskola nödvändig vid sidan af akademien Det var den s. k. LEcole
royale des Eleves proteges, så benämd därför att den helt underhölls af kronan. De
lärjungar, som där antogos, lefde också på statsmedel. Skolan existerade mellan 1748
1775. Stiftaren var Charles-Antoine Coypel. Dess direktörer (efter den strax afgående
Dumont-Romain) Carle van Loo, hans brorson Louis Michel van Loo, och sist Vien.
Det var en konstnärlig helpension, hvilken uteslutande rekryterades bland behöfvande och
begåfvade lärjungar af akademien. De följde dess undervisning i modellskolan, men bodde
hos direktören, målade (i Galerie d’Apollon) under hans ledning, och erhöllo dessutom den
undervisning i historia, mvthologi och allegorilära, som ansågs nödvändig för en
konstnär, som skulle idka det stora måleriet Dandré Bardon, den rödbrusige goddagspilten
med den tunga penseln, som Roslin målat, och hvilkens anlitade läroböcker i måleriets
humaniora säkerligen också de svenska målarne användt, skötte länge denna sida af
ele-vernas bildning, och han har onekligen på sitt samvete mer än en målad mytologisk rebus
frän seklets senare hälft. Skolan, det mest genomgripande försöket på systematiserad
pedagogik, störtades under Ludvig XVI genom intriger från akademien och på grund af
den allt mer ökade penningbristen, och den anstalt i samma riktning, som d’Angiviller
skapade i L Ecole des Elevcs-Artistes (1777 1790) blef utan betydelse, medan under
Van Looernas ledning utvecklats en skara af 1700-talets allra yppersta talanger.
Utom dessa konstanstalter hade akademien en liten teckningsskola i Les Gobelins,
ensamt beräknad för kronans hancltverkare. En filantrop af den varma och uppoffrande
art, århundradet ägde sä många, Bachelier, upprättade en dylik teckningsskola,
kostnadsfritt tillgänglig för hela allmänheten, men särskildt beräknad för arbetare i alla yrken
LEcole royale gratuitc de Dessin, grundlagd 1766, hvilken definitiva lokal blef den
kirurgiska amfiteatern Aid Rue des Cordeliers (numera Rue de 1’Ecole de Médecine), en bred,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
