Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är en sydlandsk sommarstämning öfver denna finlemmade Venus, som glider fram
öfver solvågorna på sin snäcka, omgifven af nymfer. Men denna komposition är blott en
modifierad kopia efter Louis Boullognes vackra allegori »L’Eau», och äfven Galatheas triumf
är säkerligen en imitation. Några små kopparstick af Lallement låta oss vidare lära känna
Klingstedts kompositioner. De verka alla som grofva illustrationer till Lafontaines
berättelser tunghändta, ograciösa, förtjäna de icke beaktande i en tid, öfverflödande af
talanger, som förstodo att genom esprit, sensuel nervositet och en elegans utan like höja
den erotiska anekdoten äfven af den betänkligaste art till konst. Särskildt motbjudande
äro några skatologiska bilder. Klingstedts ryktbarhet höll i sig hela 1700-talet. Då och
då förekommo miniatyrer af honom på auktionerna. Särskildt intressant vore att se det
miniatyrporträtt af regenten och hans mätress (me de Parabére?), som i katalogen öfver
Lapeyriéres samling (1820-talet) tillskrifves Clinchetet, emedan denna bild skulle faktiskt
bestyrka, att också Klingstedt, hvilkens konst så väl passade Philippe d’Orléans, stod
under hans beskydd.
•i: *
Det har varit af intresse, särskildt med tanke på den dominerande plats Hall och
Lafrensen intogo i Frankrike under l’ancien régimes afslutning, att stanna vid Boit
och Klingstedt, dessa nordiska konstnärer, som under regentskapet skulle
tillfredsställa den eleganta Parisverldens lyxbehof. Men den första målare, hvilken slog
igenom i Paris som svensk artist, och som inledde hela 1700-talets svensk-franska
målarskola, var dock Gustaf Lundberg. Enligt en sjelfbiografi (i Gahms samling)
föddes han i Stockholm d. 17 augusti I695. Hans far var köksmästare hos Karl XII
och dog under polska fälttåget. Hans mor Sabina Richter tillhörde en af de mest
artistiska borgarsläkter, som det karolingiska Sverige ägde. Morfadern tog sina dotterbarn
till sig efter faderns död (1701), höll dem med præceptor, och den yngste af dem, den
blifvande målaren, läg i Upsala med informator. Men då han visade stora anlag för
målarkonsten, sattes han 1712 eller 1713 i lära hos David v. Krafft, som blef hans ungdoms
»Läromästare och Vän . 1716, enligt egen uppgift, men sannolikare året derpå, att döma
efter afskrift af ett betyg af D. v. Krafft (Eichhornska saml.), reste Lundberg »um sich
fehrner zu perfectioniren in Conterfeit-mahlen» till Paris och förblef där till 1745 — öfver
tjugosju år. Lundbergs lärare i Paris voro Rigaud, Largilliére och De Troy, (en
bröstbild af Cardinal Fleury efter Rigaud i olja af Lundberg fans i Tessins samling). Han
målade vidare för Cazes i Akademien. Erik Sparre, som särskildt gynnade honom,
skaffade honom tillträde att kopiera i Louvren. Valet af lärare tyder på, att det var
den unge svenskens mening att blifva porträttmålare i stor stil med en fläkt af historia,
som man drömde det i hans förste lärares atelier. Men den allsmäktiga tidsandan drog den
epikureiskt lagde, för behag och elegans skapade unge svensken med sig. Rigaud, Ludvig
XIV:s store panegyrist, stod ännu kvar som det monumentala porträttmåleriets mästare
med grandezza i hvarje tum af sina gestalter, och de mäktiga mantlarne, de yppersta
någon barockkonstnär målat, brusade majestätiskt som stroferna i tidens
hyllnings-oden. Redan Largilliére lättade på tonen. Hans flamländska lynne har lagt af den
konventionela pompen, och den öfvergång från det sculpturala till det rent måleriska,
som utmärker 1700-talets början, präglar hans konst. Verklighetens ljus och skuggor
omfladdra hans ansikten. Hans personer röra sig lifligare, blicka varmare och rycka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
